Massage terapeut i Sverige 2026 – kompetensen kostar, men ersättningen syns inte på lönespecen

Av Zayera Khan | Diplomerad medicinsk massageterapeut, utbildad på Axelsons Gymnastiska Institut

Jag är bra på det jag gör. Det vet jag inte för att jag är fåfäng, utan för att kunderna säger det – och för att jag investerat tre år och nära 60 000 kronor i att bli det. Det är en investering som sällan syns i lönen.

Den här artikeln är en sammanställning av branschstatistik, verkliga avtal och egna erfarenheter. Inte för att klaga – utan för att sätta ord på en struktur som sällan diskuteras öppet, och som påverkar tusentals terapeuter i Sverige varje dag.

Vad kostar kompetensen egentligen?

Axelsons Gymnastiska Institut är Nordens äldsta och största massageskola. Hälften av Sveriges massörer är utbildade där. En fullständig trestegsutbildning – från friskvårdsmassör till diplomerad medicinsk massageterapeut – kostar idag 59 900 kronor inklusive moms, enligt Axelsons aktuella kurskatalog.

Det är en investering på nivå med många kortare yrkeshögskoleutbildningar. Men till skillnad från dessa leder massageutbildning inte till ett legitimationsyrke, och den är inte studiemedelsberättigad på samma villkor. Kostnaden bärs av terapeuten privat.

Utöver grundutbildningen tillkommer löpande fortbildning. Kurser i koppning, dry needling, öronakupunktur, hot stone eller myofasciell behandling kostar ytterligare 8 000–15 000 kronor och uppåt. Branschmedlemskap och patientförsäkring är ytterligare en löpande kostnad som terapeuten bär själv.

Med en faktisk timlön på 190 kronor krävs hundratals genomförda behandlingar bara för att återbetala utbildningsinvesteringen. Det tar år. Under de åren slits kroppen.

Vad säger statistiken om lönen?

Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) och Medlingsinstitutet ligger medianlönen för massageterapeuter i Sverige på 28 000–30 000 kronor brutto per månad vid heltid. Det motsvarar en timlön på ungefär 175–190 kronor.

Jämfört med yrken med liknande fysisk belastning och hälsoansvar är det påtagligt lägre:

Naprapater och fysioterapeuter – med jämförbar arbetsinsats mot muskler och leder – tjänar i median 38 000–42 000 kronor per månad. Tandhygienister likaså. Skillnaden mot massageterapeuter är 30–45 procent, trots att den dagliga arbetsbelastningen är jämförbar.

Förklaringen är strukturell snarare än ekonomisk: dessa yrken är legitimationsyrken med nationella krav, tydlig facklig organisering och starka kollektivavtal. Massageterapin saknar alla tre. Det är inte terapeuternas kompetens som skiljer sig åt – det är branschens förmåga att skydda den.

OB-ersättning vid kväll och helg förekommer, men är inte standardiserad. Eftersom branschens högsäsong och arbetstoppar ofta infaller just på helger – när spa och företagsfriskvård har högtryck – innebär avsaknaden av enhetliga OB-regler ett ytterligare inkomstbortfall för den som arbetar mest när det behövs som mest.

Semesterersättningstricker – en siffra som vilseleder

I ett av mina egna kontrakt angavs timlönen som 212,80 kronor inklusive semesterersättning.

Det låter rimligt. Men semesterersättning – vanligtvis 12 procent – är inte ett tillägg ovanpå lönen. Den är inräknad i beloppet. Det innebär att den faktiska lönen för utfört arbete var närmre 190 kronor per behandlingstimme. Semesterersättningen ersätter rätten till betald ledighet – den adderar ingenting.

Den obetalda arbetsdagen

Lönen är kopplad till aktiv behandlingstid. Det är branschstandard. Men en arbetsdag är aldrig enbart aktiv behandlingstid.

Vardagsschema, exempel: Arbetstid 9–12, obetald lunch 12–13, arbetstid 13–16. Det innebär sex bokade behandlingstimmar – och en dag som i praktiken ser ut ungefär så här:

Innan klockan 9 har terapeuten förberett behandlingsrummet: bäddat om bänken, lagt ut rena lakan och handdukar, kontrollerat utrustningen, ställt fram oljor och material. Om uppdraget är ute hos ett företag har terapeuten dessutom fraktat och packat upp all utrustning. Ingenting av detta är betalt.

Mellan varje behandling – normalt 5–10 minuter – byts lakan och handdukar, rummet vädras, korta journalanteckningar skrivs och nästa kund förbereds. Inte betalt. Marginalerna är ofta så snäva att det knappt finns tid att dricka vatten.

Lunchen är officiellt obetald paus. I praktiken ofta kortare än den schemat anger, och utan möjlighet att lämna arbetsplatsen om nästa behandling börjar strax efter.

Spaschema, exempel: Arbetstid 9–13, obetald lunch 13–14, arbetstid 14–17. Samma logik – sju timmars närvaro, sex betalda behandlingstimmar, kringarbetet osynligt.

Transport till spa-uppdrag sker på privat tid och med privat bil. En enkel resa kan ta 1–2 timmar beroende på anläggningens läge. Det innebär att en arbetsdag på spa i praktiken börjar 2–4 timmar innan den första behandlingen räknas – och slutar lika lång tid efter den sista. Restiden ersätts inte. Bränsle- och fordonskostnader ersätts inte. Dessa timmar existerar inte i löneunderlaget.

I slutet av dagen: städning, återpackning, och handdukstvätten. I många vikariatsammanhang innebär det att handdukarna tas med hem, tvättas i privat maskin med privat tvättmedel, och är redo till nästa arbetspass. Det är arbetstid. Den syns inte på lönespecen.

Transport till och från uppdraget – oavsett om det tar tjugo minuter eller en timme – sker på privat tid.

En dag med sex bokade behandlingstimmar kan i verkligheten innebära åtta till nio timmars faktisk arbetsinsats. Ersättningen täcker sex.

Vad händer med de 1 500 kronorna kunden betalar?

En 60-minutersbehandling på spa eller via företagsfriskvård säljs ofta för 1 200–1 800 kronor. Terapeuten får ungefär 180–250 kronor per timme – ofta i den lägre änden.

Resterande täcker reella kostnader: lokalhyra och drift (15–25 procent), administration och bokningssystem (8–12 procent), förbrukningsmaterial och utrustning (5–10 procent), marknadsföring (5–8 procent), moms (6 procent) och vinst (10–20 procent). Bilden är alltså komplex – det är inte enbart marginal som tar andelen.

Men det som sällan ingår i kalkylen är kringarbetet. Förberedelse, tvätt, städning och transport täcks inte av de procentsatser som tilldelas terapeuten. Det är kostnader som istället bärs som obetald tid.

Vikarie, timanställd eller egenföretagare – alla alternativ har en kostnad

Branschen erbjuder i praktiken tre anställningsformer. Ingen av dem är problemfri.

Vikarie ger maximal flexibilitet för arbetsgivaren och minimal trygghet för terapeuten. Scheman ges med kort varsel, timmar varierar kraftigt och ersättning utgår enbart per bokad behandling. En god vecka kan följas av en nästan inkomstlös.

Timanställd via egenanställningsbolag ger något mer struktur men bibehåller grundproblemet: ersättning kopplad till behandlingstid, med kringarbetet osynligt. Garantilönen kan vara bortavtalad, vilket framgår av faktiska kontrakt i branschen.

Egenföretagare verkar lösa problemet på ytan – man kan sätta sitt eget pris. Men till frihetens kostnad tillkommer lokalhyra, bokföring, revisor, marknadsföring, utrustning, sjuklön de första fjorton dagarna, pension utan arbetsgivarens medfinansiering, momsredovisning och de ekonomiskt tomma veckorna när inga bokningar finns. Nettolönen efter alla avdrag kan vara betydligt lägre än vad bruttoarvodet antyder.

Resultatet är ett strukturellt dilemma: som anställd underskattas arbetsinsatsen, som egenföretagare bärs risken ensam.

Kroppen är arbetsredskapet – och den slits

Massageterapi är fysiskt krävande på ett sätt som inte ryms i statistiken. Det handlar om upprepad belastning på händer, handleder, armar, axlar och rygg – behandling efter behandling, dag efter dag. Statiska arbetsställningar som ingen ergonomisk stol kompenserar för. Sex till åtta behandlingar under en intensiv dag innebär sex till åtta timmar av koncentrerad muskelinsats.

Belastningsskador i händer och axlar är inte undantag i yrket – de är ett mönster. Forskning inom ergonomi och yrkesinriktad hälsa visar konsekvent att hantverksyrken med hög repetitiv belastning kräver aktiva förebyggande insatser för att inte leda till förtidig avslutning av yrkeslivet.

I branschen saknas oftast systematisk ergonomisk uppföljning, arbetsgivarinitierade förebyggande åtgärder och schemaläggning som tar hänsyn till kumulativ belastning. Det är inte ett beslut som enskilda arbetsgivare alltid fattar medvetet – det är en norm som aldrig ifrågasatts tillräckligt.

Konsekvensen är att många erfarna terapeuter lämnar yrket i förtid. Det är ett kompetenstapp som branschen sällan diskuterar i termer av hållbarhet.

Varför finns inget starkt kollektivavtal?

Den strukturella förklaringen till branschens lönenivåer och arbetsvillkor är tydlig men sällan uttalad.

Massageterapeuter saknar nationella legitimationskrav. Det innebär att ingen central myndighet reglerar vem som får använda yrkestiteln, vilken utbildning som krävs eller vilka minimistandards som gäller för att praktisera. Det skapar en fragmenterad marknad med stora variationer i utbildningsnivå och yrkesstatus.

Utan legitimationskrav är det svårare att organisera en enhetlig yrkeskår. Utan stark facklig organisering är det svårare att förhandla fram ett heltäckande kollektivavtal. Och utan kollektivavtal förblir lönestrukturen marknadsstyrd – med allt vad det innebär av otrygghet och variation.

Organisationer som Yrkesmassörerna, Kroppsterapeuterna och Branschrådet för Hälsa gör viktiga insatser för kvalitetssäkring och certifiering. Det är rätt riktning. Nästa steg måste vara att stärka dialogen kring arbetsvillkor och ersättningsmodeller – och att yrkets organisationer ges eller tar en tydligare roll i den förhandlingen.

Vad kunden inte ser – och kanske borde

De kunder jag möter är nästan alltid genuint tacksamma. De mår bättre efteråt. Nacken lossnar, stressnivån sjunker, sömnkvaliteten förbättras. Det är verkliga effekter och de är viktiga.

Men det de sällan ser är att rummet var förberett en halvtimme innan de anlände. Att handdukarna de vilar på är tvättade hemma av terapeuten kvällen innan. Att lunchpausen de tror terapeuten fick var kortare än schemat visade. Att resan till jobbet gick på privat tid och privat kostnad.

Det är inte kundernas ansvar att veta. Men det är branschens ansvar att strukturen återspeglar verkligheten – och det är upphandlande företag och HR-avdelningars ansvar att ställa rätt frågor när de köper friskvård via ramavtal.

Konkreta frågor för den som upphandlar massage

Företag som köper massage via friskvårdsavtal kan faktiskt påverka:

Vilken andel av arvodet når terapeuten? Ersätts enbart aktiv behandlingstid, eller räknas kringarbetet in? Arbetar terapeuterna med garanterad lön eller är den bortavtalad? Finns en dokumenterad plan för att förebygga belastningsskador? Tillämpar leverantören kollektivavtal eller likvärdig standard?

Svaren på dessa frågor ger en mer fullständig bild av vad priset faktiskt representerar – och vad en hållbar friskvårdsförmån kräver av alla parter.

Sammanfattning

Massageterapeuter i Sverige investerar upp till 60 000 kronor i sin utbildning. De arbetar ett yrke med dokumenterade hälsoeffekter, hög fysisk belastning och stor professionell standard. Medianlönen är 28 000–30 000 kronor i månaden – 30–45 procent lägre än legitimerade yrken med liknande arbetsinsats.

Ersättningen täcker aktiv behandlingstid. Den täcker inte förberedelse, kringarbete, tvätt, transport eller en obetald lunch. Garantilönen kan vara bortavtalad. Semesterersättningen är inte ett tillägg – den är inbakad.

Det är inte ett argument mot enskilda arbetsgivare. Det är ett argument för att strukturen behöver diskuteras öppet, och att villkoren behöver förändras – inte som en välgärning, utan som en rimlig konsekvens av vad yrkeskompetensen faktiskt kräver och levererar.

Zayera Khan är diplomerad medicinsk massageterapeut, certifierad av Branschrådet för Svensk Massage, utbildad på Axelsons Gymnastiska Institut 2009–2012 med påbyggnadskurser i koppning, dry needling och öronakupunktur. Hon har arbetat inom branschen i flera roller – som vikarie, timanställd och inom företagsfriskvård. Avtalsuppgifter avser signerade kontrakt från 2025–2026. Företagsnamn är anonymiserade.

Källor: SCB Yrkesregistret, Medlingsinstitutet Lönestrukturstatistik, SKR Lönestatistik, Axelsons Institute (axelsons.se), branschavtal 2025–2026.